Avslutande jämförelse

Som det sista inlägget för att avrunda denna blogg har vi valt att göra en liten jämförelse över vad vi intervjuade samt observerade i de skolor som vi besökte.

Till en början kan det dock noteras att det ena besöket gjordes i ett lågstadium hos tredje klassister, medan det andra gjordes i ett gymnasium och lektionen hölls för abiturienter. Detta var en skillnad som kanske främst syns i observationerna, men dels nog också i intervjuerna.

Den första skillnaden hos lärarna vi intervjuade, Anita i lågstadiet och Erik i gymnasiet, var att Anita hade en starkare betoning på läroplanen och vikten av denna i planeringen samt hur hon involverar eleverna i samband med denna.

Gemensamt hade dessa två lärare, vilket är en fin grej, att de vill ha elevcentrerad undervisning, d.v.s. de vill handleda och hjälpa sina elever till kunskap. Att väcka intresse hos eleverna att lära sig samt att på bästa möjliga sätt kunna erbjuda en undervsningsform som passar inlärningssätten hos de flesta noterades hos båda lärarna. Olika undervisningsformer förekommer kanske ändå på basis av svarena i intervjuena mera i lågstadiet än i gymnsiet, kanske det är på grund av en tidsbrist som ofta råder i  kurserna i gymnasiet.

I intervjun med Anita kom det också fram vikten av att ta elevernas olika skeden av utveckling i beaktande, medan elever i gymnasiet har valt skolan frivilligt och kanske förväntas kunna en viss nivå av kunskap så att inte en lärare kan stanna upp för mycket om en elev inte hänger med.

Både Erik och Anita tycker att den sociala relationen mellan lärare och elev är viktig, eftersom ju bättre man känner en elev, desto bättre förstår man sig på den och kan hjälpa den bättre, fastän eleven inte själv skulle be om hjälp.

Ännu en grej beträffande intresset hos elever är att i gymnasiet finns det valbara/fördjupade kurser i olika ämnen. Elever som väljer flere kurser i t.ex. biologi tycker man ju att naturligt borde ha ett någotlunda starkt intresse för ämnet i fråga, och då kommer lärarens uppgift att försöka väcka intresse hos eleverna inte att vara av samma vikt som för en lågstadielärare där eleverna inte har motsvarande valbarhet.

Då vi kommer till observationerna av lektionerna var det roligt att se att båda lärarna, både i ett lågstadium och i ett gymnasium, började med att aktivera alla elever. I Anitas klass fick de klippa ut en symmetrisk figur och svara på frågor gällande symmetri och geometri, medan Erik frågade frågor gällande föregående lektion av alla elever turvist. Här kan man konstatera, och som också observerades i de båda skolorna, att båda lärarna frågade sina elever mycket. De vill alltså involvera sina elever genom att själv tänka och komma fram till slutsatser, men med lärarnas vägledning förstås.

En skillnad som noterades var att Anita använde sig av mera varierande och mångsidigt undervisningssätt, så som kinestetiskt, auditivt och visuellt och gick runt i klassen och satt sig ner vid de elever hon hjälpte, medan Erik främst satt framme i klassrummet och hade en dialogliknande lektion med sina elever.

I och med att lektionen i lågstadiet var matematik och i gymnasiet biologi kan man inte ens förvänta sig att undervisningen skulle vara allt för likadan, i och med att matematiken är mera en form av problemlösning. Skillnaden kan ju ses som att eleverna under matematiklektionen fick öva i sina böcker medan abiturienterna fick anteckna det mest väsentliga och viktiga.

Att Anitas elever fick efter 45 minuter öppna en kalenderlucka som innebar att de fick röra på sig i ca 5 minuter är en tydlig skillnad till lektionen i gymnasiet där det inte förekom någon sort av gymnastik under lektionen. Men under lektionen i gymnasiet förekom det däremot mera skämt och stunder då innehållet inte var så relaterat till biologin. Kanske dessa två olika typer av ”avbrott” under lektionerna ändå har motsvarande verkan på eleverna.  

Observationen i lågstadiet gav den uppfattningen att undervisningen ändrat på de punkter att undervisningen blivit mera elevcentrerad, samt att ämneshelheter tas mera upp vilket kan få eleverna att inse nyttan av de olika ämnena som en helhet. I gymnasiet var dock elevcentreringen ingen överraskning eller nyhet i och med att det alltid använts och ansetts viktigt host just denna lärare. Någon ämneshelhet framkom dock inte under biologilektionen.

Slutligen kan det konstateras att båda lärarna i de olika skolorna reflekterar och uppvisar det som modellen av den Didaktiska Triangeln berättar, möjligen på individuellt planerade sätt, men ändå genom fungerande koncept. 

På Eriks lektion

När klockan blev 8 och vi med Erik gick mot klassrummet som låg i C-trappan, precis där biologilektionerna alltid varit, hade där samlats ca 15 elever. En hel massa hälsningar som bl.a. ”Morjens Erik” och ”Moron Erik” hörs i trappan då de får syn på sin lärare. Vissa ansikten var bekanta, och det var ju inte så konstigt eftersom de var abiturienter och jag själv blev student våren 2013.

När vi gick in i klassrummet satte sig alla ner och jag längst bak i klassrummet för att kunna observera lektionen så bra som möjligt. När jag väl hade plockat fram mitt häfte fastnar blicken på väggen där ett mitt arbete om hjärnan från andra klassen i gymnasiet hänger, litet roligt nog.

Denna lektion som jag satt på var en repetitionskurs i biologi inför skrivningarna. Erik började lektionen med att säga att han har en gammal bekant som gäst som de inte skall bry sig om, förutom om de tvivlar på hans kunskap och vill fråga mig istället (som borde kunna detta). Eleverna skrattade till litet och såg bak på mig och hälsade. 

Som väntat, följde en repetition av föregående lektion på väntat sätt. Erik bad varje elev i tur och ordning räkna upp en följd av global uppvärmning. Inte en enda elev verkade obekväm med situationen utan svarade med iver vad de kunde. Då de sagt vad de kunde kompletterade ännu läraren med det som blivit osagt.

Läxan tills idag hade tydligen varit att bekanta sig med, inte lusläsa, ett kapitel i boken om radioaktiv strålning som de sedan började gå igenom. Han ber dem skriva ner de viktigaste punkterna inom ämnet och förklarar själv varje punkt och ett exempel också. Hela tiden märker jag att han vill hålla eleverna närvarande och frågar dem vad de vet om saken. Ibland frågar han hela klassen medan han ibland, som väldigt typiskt Erik är, frågar en enskild person. Jag märkte att ingen elev som blev ”utpekad” att svara på en fråga kände sig obekväm, om de inte visste något svar hittade de på någonting roligt som det sedan blev ett litet skämt om och Erik fyllde på med något han också. Väldigt ofta skämtades det under lektionen, men alla elever hade ändå en sådan respekt för läraren att det aldrig spårade ur. Det var ingen konst att observera den starka social kontakten som Erik nämnde under intervjun.

Intressant gällande Eriks undervisningssätt, som det alltid varit, är att han så gott som aldrig använder sig av tavlan eller powerpoint presentationer eller dylikt. Han sitter på en pulpet längst fram i klassen och det ger en väldigt avslappnad stämning. När de talade om radioaktiv strålning visade han som omväxling en kort video som handlade om olyckan i Tjernobyl.

 Eriks lektion kan litet förliknas vid en dialog, där han väldigt ofta gav ordet till eleverna och de fick förklara och försöka komma fram till rätta svar själva.

I och med att detta var en repetitionskurs inför studentskrivningarna nämnde Erik ofta vad som bör finnas med i ett bra svar om en frågan skulle gälla det som de just då pratade om. Och nu och då räknade han upp de nyckelord som de behandlat eller vore viktigt att få med i de olika sammanhangena.

Det som de nu hade som inte jag hade när jag gick i skolan var 75 minuters lektioner. Så när ungefär 65 minuter hade gått bad Erik eleverna att fråga någonting som blivit oklart eller i övrigt någonting de funderade över. När de inte hade frågor mera började de plocka ner sina grejer i väskorna och då frågade en pojke ”Hej Erik, vi sku vila ha me dej som lärare på vår abikryssning, int sku du kuna koma?”. Småskrattande svarar Erik att han ska fundera över saken till nästa lektion medan eleverna går ut genom klassrummet.

Speciellt de två hörnen av den Didaktiska Triangeln; den handledande rollen som lärare och elevcentreringen framkom tydligt såväl i intervjun som i observationen. Det att läraren knappt alls behöver använda sig av något material visar, enligt mig åtminstone, en otrolig kunnighet samt säkerhet hos Erik.

Lektionen var precis lika bra och givande som när jag som elev satt på dem, så jag håller fortfarande fast vid att han är favoritläraren.

Intervju över en kopp kaffe

En tisdagmorgon klockan 07:30 hade jag träff i mitt gamla gymnasium i Raseborg med min favoritlärare genom tiderna, Erik som han får heta i denna blogg. Ett varmt välkomnande av honom och det äkta intresset av att få veta vad jag sysslar med nu för tiden kunde inte göra (den tidiga) morgonen bättre. Själv hade jag Erik som biologilärare både i högstadiet och gymnasiet och kan utan tvekan säga att han bidrog till mitt val av studier.

Jag visste att börjar jag inte intervjun så snabbt som möjligt kommer vi att prata om helt andra saker tills klockan är 8 och lektionen borde börja. Så över en kopp kaffe började jag ställa mina frågor. Denna gång ställde jag frågorna till honom som en gymnasielärare.

Mina första frågor angick faktorer som han tycker påverkar undervisningen, planeringen av undervisningen samt om den nya läroplanen redan påverkat på något vis.

Kursen och målgruppen menade Erik att är faktorer som mest påverkar undervisningen. Han sade att det är stor skillnad på om han lär ut åt låt oss säga 40 elever en obligatorisk kurs eller en fördjupad kurs var elevantalet är t.ex. 15. När han berättade att han har varit lärare i skolan nu i litet på 30 år menade han att han har lärt sig se hur undervisningen skall utföras från den första gången han ser sin nya grupp av elever.

Planeringen av undervsiningen sade Erik att nu mera är en rutin, men något som han poängterade som viktigt var att det skall finnas möjlighet till och att man måste vara beredd på förändringar ifall det visar sig vara nödvändigt. Han sade även att “Jag kan lova att jag läser mina läxor bäst av alla mina elever”.

Angående den nya läroplanen svarade Erik att han inte ännu gjort förändringar, utan att högre styrgrupper ännu har hand om saken. Han nämnde också att de flesta förändringar som han gör sker naturligt och att de nya direktiven främst syns hos nya lärare.

Eleverna, som Erik anser som det viktigaste i undervisningen, motiverar han genom att upprätthålla bra social kontakt med dem, samt att undervisningen och kursprovena varken får vara för lätta eller för svåra. Alltid då det finns tid eller möjlighet använder sig Erik av learning by doing, eftersom han anser att det är ett ypperligt sätt att behandla och lära sig kunskapen själv. Han tycker dock att det är synd att det speciellt i gymnasiet ofta är ont om tid och alternativa undervisningssätt uteblir.

Genom att inte själv vara “för” klok menade Erik att han beaktar elevers olika nivåer i sin undervisning. Han sade att man förstås som lärare måste kunna sin sak och helst också brinna för sitt ämne men att man måste förstå sig på de elever som kan ämnet mindre bra än andra. Att förklara någonting på ett komplicerat sätt, ifall det skulle kunna göras på ett lättare sätt, för att själv verka väldigt klok och kunnig menade Erik att är det sämsta en lärare kan göra. För de elever som däremot vill veta ytterligare detaljer skall man kunna ge dessa den information. Erik ansåg det också viktigt att en lärare skall kunna behandla flickor och pojkar lika, och det kan jag av egen erfarenhet säga att han kan.

Att aktivera eleverna med frågor från föregående lektion direkt de första minuterna av lektionen är ett koncept som Erik alltid kört med. Han sade att det förbättrar stämningen i klassen samt att tröskeln att kunna fråga eller avbryta honom blir genast lägre om varje elev får “öppna munnen” från början.

Denna repetition var någonting som skiljde Erik från alla andra lärare, och när han nämnde denna så hoppades jag på att jag skulle få observera den nu, i hopp om att inget förändrats sedan jag själv gick hans kurser.ra för lätt eller för svår. Kursundervisningen varken får vara för lätt eller för svår. Kursproven får inte heller luta åt nnya t

På Anitas lektion

Jag var klar med intervjun och hade suttit och diskuterat annat en stund med Anita då den bekanta skolklockan ringde in för dagens första lektion. Jag satte längst bak i klassrummet och väntade på att den sista skolveckan för eleverna skulle inledas. Anita hälsade på alla, väntade på deras uppmärksamhet och började lektionen.

Idag skulle klassen gå igenom geometriska och symmetriska figurer. Anita började med att involvera alla elever i undervisningen genom en mer praktisk uppgift. Alla barn fick klippa ut en symmetrisk figur ur ett papper, varefter Anita frågade frågor om symmetriska och geometriska figurer. Som Anita berättade i intervjun är hennes sätt att lära mycket elevcentrerat och mångsidigt, barnen fick lära sig genom olika sinnen. Förutom den kinestetiska stimulansen använde sig läraren även av visuell stimulans (m.h.a. smartboard) och auditiv stimulans.

Trots att Anita tidigare hade sagt att dagen börjar med en mycket traditionell lektion, tyckte jag själv lektionen skiljde sig mycket från de lektioner som jag haft på lågstadiet. Upplägget av lektionen var traditionellt, då läraren började med att gå igenom teorin och eleverna fick räkna i matematikboken därefter. Men själva teori-delen av lektionen var inte traditionell enligt mitt tycke. Istället för att berätta om för eleverna de karakteristiska dragen av geometriska figurerna och symmetri, frågade hon mycket frågor av eleverna. Hon försökte utveckla elevernas tankar och få dem själv att förstå kopplingarna. Efter en 20 minuters introduktion fick eleverna öva sina nya kunskaper i matematikboken. Jag tyckte teori-delen mycket bra motsvarade det Anita hade berättat till mig om sitt lärande. I intervjun berättade hon att hon anser att lärandet sker i socialt samspel, att lärandet skall vara elevcentrerat och att det skall väcka elevens eget intresse, allt detta märktes genom hennes sätt att lära ut nytt genom att fråga frågor.

Två av eleverna i klassen fick gå med specialläraren och räkna sina uppgifter avskilt från de andra, medan klassläraren själv gick runt och hjälpte dem som behövde det. Som hon sagt i intervjun gick hon runt och erbjöd stöd till dem som markerade men även dem som inte vågade fråga om hjälp. Hon satte sig på en pall bredvid eleven och försökte m.h.a. frågor få dem att förstå hur de kunde lösa problemen. Genom denna observation kunde jag se kopplingen till Vygotskys teori om proximal utvecklingszon och den handledande roll, som Anita hade nämnt i intervjun.

Då 45 minuter av lektionen hade gått avbröt läraren eleverna i sina uppgifter för att öppna dagens kalenderlucka. Varje dag öppnar klassen dagens sportlucka, vilken föreslår rörelser som rastgymnastik.  I ungefär 5 minuter fick klassen röra på sig, för att sedan fortsätta med sitt arbete. Själv tyckte jag rastgymnastiken var en bra idé då lektionerna är 75 minuter långa.

Efter ett 15 minuters arbetspass var det dags för lunch. Jag tackade för min del och lämnade barnen till att fortsätta med sin dag.

De tre viktigaste punkterna som motsvarade de tre olika hörnen i den Didaktiska Triangeln, som jag lade märke till i intervjun var, elevcentreringen, handledande rollen och ämneshelheterna. Jag tycker nästan alla dessa punkter var klara i Anitas sätt att undervisa. Elevcentreringen och handledande rollen kom fram då Anita istället för att ha en auktoritär roll var läraren står i centrum, fokuserade på elevernas kunskap i ämnet och utvecklade deras tankar genom att ställa frågor om det nya området. Hon tog också olika inlärningsmetoder i beaktande i de olika delarna av undervisningen. Hon började med ett mycket konkret exempel av symmetri, vilket hjälpte eleverna att greppa konceptet. Detta exempel hjälpte eleverna att svara på de frågor hon ställde och fick dem att själv lära sig nytt. Ämneshelheterna kom inte så starkt fram i den lektionen som jag observerade, eftersom dagens lektion endast handlade om geometri, inga kopplingar mellan geometri och andra ämnen gjordes under denna lektion.

Sedan min tid i skolan har lektionerna blivit mycket mer elevcentrerade. Elevernas individuella behov och intressen tas mycket mer i beaktande, vilket jag anser vara bra. Den elevcentrerade approachen leder till att elevernas eget intresse för ny kunskap och lärande förstärks, vilket är en mycket bra egenskap i mina ögon. Ämneshelheterna är också en mycket bra idé, eftersom jag själv minns att jag i flera tillfällen ifrågasatt nyttan av vissa ämnen. Jag anser att ämneshelheterna kommer att få eleverna att i tidigare förstå nyttan av alla ämnen och hur alla delområden bildar en stor helhet.