Den Didaktiska Triangeln

På vår första lektion i didaktik diskuterade vi om vilka alla omständigheter som påverkar undervisningen. Vi kom fram med en lång lista med allt från elevens personliga motivation till olika lagar och regleringar. Då vi läste igenom artiklar som behandlade didaktik fastnade vi för en modell som är mycket omfattande och som tycktes innefatta mycket av det som vi diskuterat om på föreläsningen. Denna modell heter ”Den Didaktista Triangeln”. Som namnet beskriver består modellen av en triangel. Varje hörn representerar en sak som påverkar undervisningen, dessa faktorer är lärare, elev och innehåll. Runt triangeln kan man dessutom rita en cirkel som symboliserar de yttre faktorerna som påverkar undervisningen, som, t.ex. skolan eller samhället som inlärningsomgivningen befinner sig i. Här nedan finns en bild av modellen som gör den mer åskådlig.

Alla delarna i triangeln måste fungera ihop för att nå de mål som fastställts i den nationella och kommunala läroplanen.  Eftersom modellen är mycket omfattande är det svårt att analysera den i sin helhet, därför brukar man ofta spjälka upp den och analysera två faktorer i taget. Vi börjar med att granska förhållandet mellan lärare och elev närmare.

Det pedagogiska förhållandet mellan läraren och eleven är asymmetriskt, d.v.s. att läraren i denna situation har något som eleven saknar. Ju yngre eleven är desto mer framhävs asymmetrin i förhållandet. Det läraren har är kunskap som hon eller han lär ut till eleven. Då eleven lär sig, mognar och blir mer självständig, jämnar förhållandet ut sig. Förhållandet till läraren är viktigt, eftersom barn lär sig i social interaktion och behöver vuxna som kan stöda deras kognitiva processer.

Läraren har en ganska stor frihet i formandet av det pedagogiska förhållandet. Hon eller han får själv avgöra om hurdant förhållandet skall vara, om det t.ex. skall vara auktoritärt, elevcentrerat, psykologiskt eller kompetensbaserat. Dock anser vi att denna frihet skiljer sig mycket på vilken nivå man undervisar. Grundskolans läroplan t.ex. uttrycker ganska starkt att undervisningen skall vara elevcentrerad, vilket minskar den frihet läraren har. Däremot har lärare på universitetsnivå större frihet då det gäller den relation hon eller han vill ha till studerandena.

Innehåll i den Didaktiska Triangeln syftar på de ämnen och teman som står i fokus för lärandet. Då man granskar förhållandet mellan lärare och innehåll är lärarens kompetens central. Det skall finnas en balans mellan ämneskunskap och pedagogisk kunskap. Förhållandet mellan dessa två kunskaper varierar beroende på vilken nivå man är. Vi anser att pedagogisk kompetens är viktigare än ämneskunskap då det gäller lågstadienivå. På högre nivåer ökar kravet på ämneskunskap och det ställs inte längre lika höga krav på pedagogisk kompetens. Vi anser dock att pedagogisk kunskap är viktig på alla nivåer av utbildning, från förskola till universitet.

Det sista förhållandet som granskas i modellen är förhållandet mellan studerande och innehåll. Innehållet bestäms av lagar och regleringar, som t.ex. läroplanen, var det nämns syfte och mål för alla läroämnen och årskurser. Processen som sker mellan eleven och innehållet är studerandet och själva lärandet. Lärarens uppgift är att styra elevens studerande så att hon eller han lär sig det som läroplanen har fastställt. Med andra ord är det lärarens uppgift att vägleda eleven i sitt självständiga studerande.

Sammanfattningsvis påverkas undervisningssituationen av olika faktorer, som eleven, läraren, innehållet och även olika samhällsfaktorer som lagar, resurser, värderingar etc. Förhållandet mellan elev och lärare är viktigt, eftersom eleven behöver någon med pedagogiska kunskaper som kan vägleda och stöda honom eller henne i sitt lärande och i sin personliga utveckling.