Jag gick in i mitt
gamla lågstadium i Esbo, som jag inte besökt sen jag själv gick i sexan.
Byggnaden hade inte förändrats ett dugg från det jag själv upplevde, men jag
tyckte det kommer att bli intressant att få höra om hur lektionerna och
undervisningen har förändrats. Jag gick in i ett av klassrummen som är i samma
korridor jag själv suttit i flera år. I klassen är pulpeterna med färggranna
underlag placerade i grupper. Jag satt mig tillsammans med läraren vid en av
pulpeterna.
Frågorna som jag
ställde handlade om hur planeringen sker och hur läraren tar eleverna i beaktande
i sin undervisning. I intervjun kom läroplanens betydelse mycket starkt fram.
Läraren, som jag i denna blogg kommer att kalla Anita, poängterar också mycket
elevens roll i undervisningen och lärandet. I sin planering utgår Anita alltid
från läroplanen. Hon gör upp en plan för hela året, som hon sedan spjälkar in i
mindre delar. Anita vill även involvera eleverna i planerandet. Hon konstaterat
att sexor redan kan själv läsa läroplanen och att de kan vara med och bestämma
i vilken ordning undervisningen skall ske och vilka metoder som skall användas
i lärandet. För att göra läroplanen mer åskådlig för yngre elever, brukar Anita
göra en tankekarta över det som skall behandlas. Hon tycker det är viktigt att
eleverna skall få vara med redan i planeringsskedet för att de skall förstå att
det finns en läroplan som kommer från en statlig och kommunal nivå och att de
skall känna att de själva också har ett ansvar i att fullfölja den.
Anita jobbar
främst med temahelheter, hon försöker skapa ett samband och ett flyt mellan
olika skolämnen. Alla elever är olika och har olika sätt att lära sig, detta
vill Anita också ta i beaktande i sin undervisning. I hennes klass används
olika metoder, kinestetiska, visuella och auditiva. De har också mycket
lektioner utanför klassen, t.ex. i naturen för att eleverna skall få lära sig
ämnet i en naturlig miljö. Detta var speciellt intressant att höra, eftersom
den nya läroplanen starkt poängterar elevcentrerat lärande, temahelheter och
mångsidigt lärande. Det var roligt att se att läroplansförändringarna verkligen
leder till konkreta förändringar i skolan. Även om det är kring 10 år sedan jag
själv gick i lågstadiet, kan jag lägga märke till förändringar, speciellt i de
ovannämnda områdena.
Elevcentreringen
kom upp i flera olika fall av intervjun. Då jag frågade om Anita använder någon
speciell pedagogisk metod eller modell i sin undervisning, konstaterade hon att
hon inte använder någon specifik modell, men vill att undervisningen skall utgå
från individens behov och väcka ett intresse i eleven att själv få lära sig
nytt. Hon nämnde Vygotsky och den proximala utvecklingszonen och berättade att
hon ser sig själv mer som en handledare än som en lärare. Hon tycker det är
viktigt att se eleverna som individer och utveckla dem på den nivå som de
själva är på.
Anita tyckte också
det är relativt enkelt att följa med elevernas olika nivåer, eftersom man lär
känna sin klassa ganska bra. Hon vet vilka elever som är mer självständiga i
sitt arbete och vilka som behöver extra stöd med att komma igång. Efter att man
lärt känna eleverna är det lättare att hjälpa dem nå nästa nivå och sporra dem
att lära sig nytt.
I klassen vill
Anita skapa ett klimat som stöder elevens intresse för inlärning. Hon vill att
alla elever skall hitta sin egen inre motivation. Samtidigt tycker hon det är
viktigt att eleverna förstår att allting inte behöver vara roligt, genom detta
vill hon väcka elevernas ansvar. Hon berättar att hon är krävande för att lära
barnen i en tidig ålder att tro på sig själv och sina kunskaper, våga prova på
nytt och sikta högt i framtiden.
Då jag kopplar de
svar jag fått i denna intervju till teorin kan man lättare kartlägga Anitas
tankar om lärande. Då man analyserar Anitas förhållande till eleven, kan man se
att hon framhäver ett elevcentrerat närmande, precis som läroplanen föreslår.
Hon vill utgå från elevernas individuella behov och involvera dem i alla
processer, från planering till verkställande av planen.
Då man analyserar
innehållet av lärandet, nämnde Anita att hon utgår från ämneshelheter, hon vill
att eleverna i tidig ålder skall få lära sig hur de olika skolämnena hänger
ihop med varandra och hon vill att de ska få uppleva dem igenom olika sinnen i
olika miljöer. Hon anser att eleverna genom ämneshelheterna får en mer
heltäckande uppfattning om ämnet och dess betydelse.
Då man ser på
elevens förhållande till innehållet, kan man konstatera att Anitas syn är att
eleven själv skall hitta sin inre motivation. Hon vill fungera mer som en
handledare och vill stöda elevernas eget intresse för inlärning och deras
personliga utveckling. Elevernas eget
intresse stöder hon bl.a. genom att involvera dem mer i planeringsskedet och
bestämmande av inlärningsmetoder. T.ex. får eleverna uttrycka vad som
intresserar dem mest, vilket ger Anita en möjlighet att stöda detta intresse
och se till att eleverna hålls nyfikna och öppna för inlärning.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti