Avslutande jämförelse

Som det sista inlägget för att avrunda denna blogg har vi valt att göra en liten jämförelse över vad vi intervjuade samt observerade i de skolor som vi besökte.

Till en början kan det dock noteras att det ena besöket gjordes i ett lågstadium hos tredje klassister, medan det andra gjordes i ett gymnasium och lektionen hölls för abiturienter. Detta var en skillnad som kanske främst syns i observationerna, men dels nog också i intervjuerna.

Den första skillnaden hos lärarna vi intervjuade, Anita i lågstadiet och Erik i gymnasiet, var att Anita hade en starkare betoning på läroplanen och vikten av denna i planeringen samt hur hon involverar eleverna i samband med denna.

Gemensamt hade dessa två lärare, vilket är en fin grej, att de vill ha elevcentrerad undervisning, d.v.s. de vill handleda och hjälpa sina elever till kunskap. Att väcka intresse hos eleverna att lära sig samt att på bästa möjliga sätt kunna erbjuda en undervsningsform som passar inlärningssätten hos de flesta noterades hos båda lärarna. Olika undervisningsformer förekommer kanske ändå på basis av svarena i intervjuena mera i lågstadiet än i gymnsiet, kanske det är på grund av en tidsbrist som ofta råder i  kurserna i gymnasiet.

I intervjun med Anita kom det också fram vikten av att ta elevernas olika skeden av utveckling i beaktande, medan elever i gymnasiet har valt skolan frivilligt och kanske förväntas kunna en viss nivå av kunskap så att inte en lärare kan stanna upp för mycket om en elev inte hänger med.

Både Erik och Anita tycker att den sociala relationen mellan lärare och elev är viktig, eftersom ju bättre man känner en elev, desto bättre förstår man sig på den och kan hjälpa den bättre, fastän eleven inte själv skulle be om hjälp.

Ännu en grej beträffande intresset hos elever är att i gymnasiet finns det valbara/fördjupade kurser i olika ämnen. Elever som väljer flere kurser i t.ex. biologi tycker man ju att naturligt borde ha ett någotlunda starkt intresse för ämnet i fråga, och då kommer lärarens uppgift att försöka väcka intresse hos eleverna inte att vara av samma vikt som för en lågstadielärare där eleverna inte har motsvarande valbarhet.

Då vi kommer till observationerna av lektionerna var det roligt att se att båda lärarna, både i ett lågstadium och i ett gymnasium, började med att aktivera alla elever. I Anitas klass fick de klippa ut en symmetrisk figur och svara på frågor gällande symmetri och geometri, medan Erik frågade frågor gällande föregående lektion av alla elever turvist. Här kan man konstatera, och som också observerades i de båda skolorna, att båda lärarna frågade sina elever mycket. De vill alltså involvera sina elever genom att själv tänka och komma fram till slutsatser, men med lärarnas vägledning förstås.

En skillnad som noterades var att Anita använde sig av mera varierande och mångsidigt undervisningssätt, så som kinestetiskt, auditivt och visuellt och gick runt i klassen och satt sig ner vid de elever hon hjälpte, medan Erik främst satt framme i klassrummet och hade en dialogliknande lektion med sina elever.

I och med att lektionen i lågstadiet var matematik och i gymnasiet biologi kan man inte ens förvänta sig att undervisningen skulle vara allt för likadan, i och med att matematiken är mera en form av problemlösning. Skillnaden kan ju ses som att eleverna under matematiklektionen fick öva i sina böcker medan abiturienterna fick anteckna det mest väsentliga och viktiga.

Att Anitas elever fick efter 45 minuter öppna en kalenderlucka som innebar att de fick röra på sig i ca 5 minuter är en tydlig skillnad till lektionen i gymnasiet där det inte förekom någon sort av gymnastik under lektionen. Men under lektionen i gymnasiet förekom det däremot mera skämt och stunder då innehållet inte var så relaterat till biologin. Kanske dessa två olika typer av ”avbrott” under lektionerna ändå har motsvarande verkan på eleverna.  

Observationen i lågstadiet gav den uppfattningen att undervisningen ändrat på de punkter att undervisningen blivit mera elevcentrerad, samt att ämneshelheter tas mera upp vilket kan få eleverna att inse nyttan av de olika ämnena som en helhet. I gymnasiet var dock elevcentreringen ingen överraskning eller nyhet i och med att det alltid använts och ansetts viktigt host just denna lärare. Någon ämneshelhet framkom dock inte under biologilektionen.

Slutligen kan det konstateras att båda lärarna i de olika skolorna reflekterar och uppvisar det som modellen av den Didaktiska Triangeln berättar, möjligen på individuellt planerade sätt, men ändå genom fungerande koncept.