Jag var klar med
intervjun och hade suttit och diskuterat annat en stund med Anita då den
bekanta skolklockan ringde in för dagens första lektion. Jag satte längst bak i
klassrummet och väntade på att den sista skolveckan för eleverna skulle inledas.
Anita hälsade på alla, väntade på deras uppmärksamhet och började lektionen.
Idag skulle
klassen gå igenom geometriska och symmetriska figurer. Anita började med att
involvera alla elever i undervisningen genom en mer praktisk uppgift. Alla barn
fick klippa ut en symmetrisk figur ur ett papper, varefter Anita frågade frågor
om symmetriska och geometriska figurer. Som Anita berättade i intervjun är
hennes sätt att lära mycket elevcentrerat och mångsidigt, barnen fick lära sig
genom olika sinnen. Förutom den kinestetiska stimulansen använde sig läraren
även av visuell stimulans (m.h.a. smartboard) och auditiv stimulans.
Trots att Anita
tidigare hade sagt att dagen börjar med en mycket traditionell lektion, tyckte
jag själv lektionen skiljde sig mycket från de lektioner som jag haft på
lågstadiet. Upplägget av lektionen var traditionellt, då läraren började med
att gå igenom teorin och eleverna fick räkna i matematikboken därefter. Men
själva teori-delen av lektionen var inte traditionell enligt mitt tycke.
Istället för att berätta om för eleverna de karakteristiska dragen av
geometriska figurerna och symmetri, frågade hon mycket frågor av eleverna. Hon
försökte utveckla elevernas tankar och få dem själv att förstå kopplingarna.
Efter en 20 minuters introduktion fick eleverna öva sina nya kunskaper i
matematikboken. Jag tyckte teori-delen mycket bra motsvarade det Anita hade
berättat till mig om sitt lärande. I intervjun berättade hon att hon anser att
lärandet sker i socialt samspel, att lärandet skall vara elevcentrerat och att
det skall väcka elevens eget intresse, allt detta märktes genom hennes sätt att
lära ut nytt genom att fråga frågor.
Två av eleverna i
klassen fick gå med specialläraren och räkna sina uppgifter avskilt från de
andra, medan klassläraren själv gick runt och hjälpte dem som behövde det. Som
hon sagt i intervjun gick hon runt och erbjöd stöd till dem som markerade men
även dem som inte vågade fråga om hjälp. Hon satte sig på en pall bredvid
eleven och försökte m.h.a. frågor få dem att förstå hur de kunde lösa
problemen. Genom denna observation kunde jag se kopplingen till Vygotskys teori
om proximal utvecklingszon och den handledande roll, som Anita hade nämnt i
intervjun.
Då 45 minuter av
lektionen hade gått avbröt läraren eleverna i sina uppgifter för att öppna
dagens kalenderlucka. Varje dag öppnar klassen dagens sportlucka, vilken
föreslår rörelser som rastgymnastik. I
ungefär 5 minuter fick klassen röra på sig, för att sedan fortsätta med sitt
arbete. Själv tyckte jag rastgymnastiken var en bra idé då lektionerna är 75
minuter långa.
Efter ett 15
minuters arbetspass var det dags för lunch. Jag tackade för min del och lämnade
barnen till att fortsätta med sin dag.
De tre viktigaste
punkterna som motsvarade de tre olika hörnen i den Didaktiska Triangeln, som
jag lade märke till i intervjun var, elevcentreringen, handledande rollen och
ämneshelheterna. Jag tycker nästan alla dessa punkter var klara i Anitas sätt
att undervisa. Elevcentreringen och handledande rollen kom fram då Anita
istället för att ha en auktoritär roll var läraren står i centrum, fokuserade
på elevernas kunskap i ämnet och utvecklade deras tankar genom att ställa
frågor om det nya området. Hon tog också olika inlärningsmetoder i beaktande i
de olika delarna av undervisningen. Hon började med ett mycket konkret exempel
av symmetri, vilket hjälpte eleverna att greppa konceptet. Detta exempel
hjälpte eleverna att svara på de frågor hon ställde och fick dem att själv lära
sig nytt. Ämneshelheterna kom inte så starkt fram i den lektionen som jag
observerade, eftersom dagens lektion endast handlade om geometri, inga
kopplingar mellan geometri och andra ämnen gjordes under denna lektion.
Sedan min tid i
skolan har lektionerna blivit mycket mer elevcentrerade. Elevernas individuella
behov och intressen tas mycket mer i beaktande, vilket jag anser vara bra. Den
elevcentrerade approachen leder till att elevernas eget intresse för ny kunskap
och lärande förstärks, vilket är en mycket bra egenskap i mina ögon.
Ämneshelheterna är också en mycket bra idé, eftersom jag själv minns att jag i
flera tillfällen ifrågasatt nyttan av vissa ämnen. Jag anser att
ämneshelheterna kommer att få eleverna att i tidigare förstå nyttan av alla
ämnen och hur alla delområden bildar en stor helhet.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti