Intervju med Anita

 Jag gick in i mitt gamla lågstadium i Esbo, som jag inte besökt sen jag själv gick i sexan. Byggnaden hade inte förändrats ett dugg från det jag själv upplevde, men jag tyckte det kommer att bli intressant att få höra om hur lektionerna och undervisningen har förändrats. Jag gick in i ett av klassrummen som är i samma korridor jag själv suttit i flera år. I klassen är pulpeterna med färggranna underlag placerade i grupper. Jag satt mig tillsammans med läraren vid en av pulpeterna.

Frågorna som jag ställde handlade om hur planeringen sker och hur läraren tar eleverna i beaktande i sin undervisning. I intervjun kom läroplanens betydelse mycket starkt fram. Läraren, som jag i denna blogg kommer att kalla Anita, poängterar också mycket elevens roll i undervisningen och lärandet. I sin planering utgår Anita alltid från läroplanen. Hon gör upp en plan för hela året, som hon sedan spjälkar in i mindre delar. Anita vill även involvera eleverna i planerandet. Hon konstaterat att sexor redan kan själv läsa läroplanen och att de kan vara med och bestämma i vilken ordning undervisningen skall ske och vilka metoder som skall användas i lärandet. För att göra läroplanen mer åskådlig för yngre elever, brukar Anita göra en tankekarta över det som skall behandlas. Hon tycker det är viktigt att eleverna skall få vara med redan i planeringsskedet för att de skall förstå att det finns en läroplan som kommer från en statlig och kommunal nivå och att de skall känna att de själva också har ett ansvar i att fullfölja den.

Anita jobbar främst med temahelheter, hon försöker skapa ett samband och ett flyt mellan olika skolämnen. Alla elever är olika och har olika sätt att lära sig, detta vill Anita också ta i beaktande i sin undervisning. I hennes klass används olika metoder, kinestetiska, visuella och auditiva. De har också mycket lektioner utanför klassen, t.ex. i naturen för att eleverna skall få lära sig ämnet i en naturlig miljö. Detta var speciellt intressant att höra, eftersom den nya läroplanen starkt poängterar elevcentrerat lärande, temahelheter och mångsidigt lärande. Det var roligt att se att läroplansförändringarna verkligen leder till konkreta förändringar i skolan. Även om det är kring 10 år sedan jag själv gick i lågstadiet, kan jag lägga märke till förändringar, speciellt i de ovannämnda områdena.

Elevcentreringen kom upp i flera olika fall av intervjun. Då jag frågade om Anita använder någon speciell pedagogisk metod eller modell i sin undervisning, konstaterade hon att hon inte använder någon specifik modell, men vill att undervisningen skall utgå från individens behov och väcka ett intresse i eleven att själv få lära sig nytt. Hon nämnde Vygotsky och den proximala utvecklingszonen och berättade att hon ser sig själv mer som en handledare än som en lärare. Hon tycker det är viktigt att se eleverna som individer och utveckla dem på den nivå som de själva är på. 

Anita tyckte också det är relativt enkelt att följa med elevernas olika nivåer, eftersom man lär känna sin klassa ganska bra. Hon vet vilka elever som är mer självständiga i sitt arbete och vilka som behöver extra stöd med att komma igång. Efter att man lärt känna eleverna är det lättare att hjälpa dem nå nästa nivå och sporra dem att lära sig nytt.

I klassen vill Anita skapa ett klimat som stöder elevens intresse för inlärning. Hon vill att alla elever skall hitta sin egen inre motivation. Samtidigt tycker hon det är viktigt att eleverna förstår att allting inte behöver vara roligt, genom detta vill hon väcka elevernas ansvar. Hon berättar att hon är krävande för att lära barnen i en tidig ålder att tro på sig själv och sina kunskaper, våga prova på nytt och sikta högt i framtiden.

Då jag kopplar de svar jag fått i denna intervju till teorin kan man lättare kartlägga Anitas tankar om lärande. Då man analyserar Anitas förhållande till eleven, kan man se att hon framhäver ett elevcentrerat närmande, precis som läroplanen föreslår. Hon vill utgå från elevernas individuella behov och involvera dem i alla processer, från planering till verkställande av planen.

Då man analyserar innehållet av lärandet, nämnde Anita att hon utgår från ämneshelheter, hon vill att eleverna i tidig ålder skall få lära sig hur de olika skolämnena hänger ihop med varandra och hon vill att de ska få uppleva dem igenom olika sinnen i olika miljöer. Hon anser att eleverna genom ämneshelheterna får en mer heltäckande uppfattning om ämnet och dess betydelse.

Då man ser på elevens förhållande till innehållet, kan man konstatera att Anitas syn är att eleven själv skall hitta sin inre motivation. Hon vill fungera mer som en handledare och vill stöda elevernas eget intresse för inlärning och deras personliga utveckling.  Elevernas eget intresse stöder hon bl.a. genom att involvera dem mer i planeringsskedet och bestämmande av inlärningsmetoder. T.ex. får eleverna uttrycka vad som intresserar dem mest, vilket ger Anita en möjlighet att stöda detta intresse och se till att eleverna hålls nyfikna och öppna för inlärning.

Den Didaktiska Triangeln

På vår första lektion i didaktik diskuterade vi om vilka alla omständigheter som påverkar undervisningen. Vi kom fram med en lång lista med allt från elevens personliga motivation till olika lagar och regleringar. Då vi läste igenom artiklar som behandlade didaktik fastnade vi för en modell som är mycket omfattande och som tycktes innefatta mycket av det som vi diskuterat om på föreläsningen. Denna modell heter ”Den Didaktista Triangeln”. Som namnet beskriver består modellen av en triangel. Varje hörn representerar en sak som påverkar undervisningen, dessa faktorer är lärare, elev och innehåll. Runt triangeln kan man dessutom rita en cirkel som symboliserar de yttre faktorerna som påverkar undervisningen, som, t.ex. skolan eller samhället som inlärningsomgivningen befinner sig i. Här nedan finns en bild av modellen som gör den mer åskådlig.

Alla delarna i triangeln måste fungera ihop för att nå de mål som fastställts i den nationella och kommunala läroplanen.  Eftersom modellen är mycket omfattande är det svårt att analysera den i sin helhet, därför brukar man ofta spjälka upp den och analysera två faktorer i taget. Vi börjar med att granska förhållandet mellan lärare och elev närmare.

Det pedagogiska förhållandet mellan läraren och eleven är asymmetriskt, d.v.s. att läraren i denna situation har något som eleven saknar. Ju yngre eleven är desto mer framhävs asymmetrin i förhållandet. Det läraren har är kunskap som hon eller han lär ut till eleven. Då eleven lär sig, mognar och blir mer självständig, jämnar förhållandet ut sig. Förhållandet till läraren är viktigt, eftersom barn lär sig i social interaktion och behöver vuxna som kan stöda deras kognitiva processer.

Läraren har en ganska stor frihet i formandet av det pedagogiska förhållandet. Hon eller han får själv avgöra om hurdant förhållandet skall vara, om det t.ex. skall vara auktoritärt, elevcentrerat, psykologiskt eller kompetensbaserat. Dock anser vi att denna frihet skiljer sig mycket på vilken nivå man undervisar. Grundskolans läroplan t.ex. uttrycker ganska starkt att undervisningen skall vara elevcentrerad, vilket minskar den frihet läraren har. Däremot har lärare på universitetsnivå större frihet då det gäller den relation hon eller han vill ha till studerandena.

Innehåll i den Didaktiska Triangeln syftar på de ämnen och teman som står i fokus för lärandet. Då man granskar förhållandet mellan lärare och innehåll är lärarens kompetens central. Det skall finnas en balans mellan ämneskunskap och pedagogisk kunskap. Förhållandet mellan dessa två kunskaper varierar beroende på vilken nivå man är. Vi anser att pedagogisk kompetens är viktigare än ämneskunskap då det gäller lågstadienivå. På högre nivåer ökar kravet på ämneskunskap och det ställs inte längre lika höga krav på pedagogisk kompetens. Vi anser dock att pedagogisk kunskap är viktig på alla nivåer av utbildning, från förskola till universitet.

Det sista förhållandet som granskas i modellen är förhållandet mellan studerande och innehåll. Innehållet bestäms av lagar och regleringar, som t.ex. läroplanen, var det nämns syfte och mål för alla läroämnen och årskurser. Processen som sker mellan eleven och innehållet är studerandet och själva lärandet. Lärarens uppgift är att styra elevens studerande så att hon eller han lär sig det som läroplanen har fastställt. Med andra ord är det lärarens uppgift att vägleda eleven i sitt självständiga studerande.

Sammanfattningsvis påverkas undervisningssituationen av olika faktorer, som eleven, läraren, innehållet och även olika samhällsfaktorer som lagar, resurser, värderingar etc. Förhållandet mellan elev och lärare är viktigt, eftersom eleven behöver någon med pedagogiska kunskaper som kan vägleda och stöda honom eller henne i sitt lärande och i sin personliga utveckling.